wicketh

ALDRIG GJORT FÖRUT.

nu äntligen är jag hemma. hemma från sjukdomaroch helvete.

hemma i min egna lägenhet.

min mamma är det bästa, och den bästa sjuksköterskan.

jag älskar min dusch, älskar min säng, älskar min lägenhet. fyfan,

vad jag älskar min lägenhet.

jag känner mig handikappad, kan inte göra ngt så vardagligt som

att gå. fast det går bättre.

jag saknar mina två fina bästa vänner, speciellt när jag lyssnar på oskar

linnros (silles pojkvän som hon snodde från fia). jag vill känna att jag

kan gå genom eld, men allt känns så hopplöst, så jag vill att ni ska hem

NU, färga min utväxt, klä på mig i vicke kläder, sminka mig svart,

sätta i löshår och bara glömma allt och bara vara mig. inte vara det

här. jag h a t a r det. kom heeeem! förstår verlkigen hur bra livet var

nu efter detta. ska aldrig ta ngt för givet igen, aldrig aldrig, bara

jag blir frisk!

väntan är fan det värsta, men det värsta är nog att jag faktiskt sitter här

på bloggen som var tänkt att vara meningslös med fina bilder, och

skriver av mig. men sen, varför inte; alla andra gör ju det? och hur

många läser egentligen detta. näe, justeh.

nu ska jag gå på bröllop och röra mig kring allmänheten för första

gången, får se hur det går. sista och första gången jag skriver ngt sånt här.

tack hej, fuck dig.